Jag sökte efter min släkt och hittade en del av mig själv

Till havet, skogen, fjället, elden och tystnaden. När jag behöver tänka, återhämta mig eller få perspektiv söker jag mig dit.

I naturen blir kroppen lugnare och tankarna klarare. Där behöver jag inte vara ledartränare, företagare, författare eller grundare av Holistic Leadership.

Där är jag bara Torbjörn.

Naturen är min tryggaste plats och min absolut bästa lärosal. Den har lärt mig att vara närvarande, lyssna och hushålla med resurser. Den har lärt mig att vänta när det behövs och agera när tiden är rätt.

Länge visste jag bara att det var så.

Genom min släktforskning började jag förstå att känslan också hade en historia.

Ett ursprung jag inte kände till

Jag visste inte att jag var same förrän ungefär ett halvår innan min dotter skulle födas.

När jag senare fick kontakt med min biologiska pappa Börje öppnades dörren till ett samiskt ursprung som alltid funnits där, men som jag inte hade haft ord för.

På min pappas sida finns mina samiska rötter i trakterna kring Tärendö och Pajala. Under mer än tjugo år har jag sökt kunskap, mött biologiska släktingar och blivit välkomnad av samiska familjer. Jag har deltagit i renskiljning och fiske och fått uppleva en gemenskap som betyder mycket för mig.

Släktingar och vänner i norr kallar mig med värme för Citysamen.

Jag bär det namnet med både ödmjukhet och stolthet.

Min släktforskning har lett mig flera hundra år tillbaka genom samiska och tornedalska miljöer där naturkunskap, rörelse, relationer och förtroende var avgörande för människors liv.

Ju längre tillbaka jag kom, desto mer förstod jag hur nära släktens liv varit knutet till naturen.

I släktlinjen finns Saitta Jaako, som blev nybyggare i Saittajärvi och i lokal samisk och tornedalsk tradition beskrivs som nåjd. Nåjden var en vägvisare och kunskapsbärare med djup förståelse för människan, naturen och de samiska traditionerna.

Jag gör inte anspråk på att ha ärvt hans roll. Men jag känner igen något i hans sätt att se på människan och naturen.

Att lyssna innan man leder. Att försöka förstå människor och situationer. Att se människan som en del av naturen, inte som någonting som står över den.

Det ligger nära både den jag är och det jag arbetar med som ledartränare.

Min pappas historia blev också en spegel

Enligt berättelsen som förts vidare i min familj kom min pappa Börje tillsammans med sina fyra syskon från Tärendö till Göteborg under andra världskriget. Förflyttningen ska ha varit kopplad till behovet av arbetskraft vid SKF.

Det var också i Göteborg som Börje senare mötte min biologiska mamma.

Utan förflyttningen hade de sannolikt aldrig träffats.

Och då hade jag inte funnits.

Vår relation blev aldrig den nära och trygga relation jag hade behövt som barn. Samtidigt bar Börje på nyfikenhet, mod, affärssinne och stark livskraft. Hans liv förde honom genom Göteborg, Mallorca och Gambia. Han vågade gå in i nya miljöer och såg möjligheter där andra kanske inte gjorde det.

Jag känner igen delar av honom i mig.

Att förstå mitt arv betyder inte att jag behöver upprepa allt. Jag kan uppskatta det jag fick från honom och samtidigt försöka göra vissa saker annorlunda i mitt eget liv.

Min historia hjälper mig att förstå mig själv.

Mina val avgör vad jag gör av den.

Jag hittade inget facit

Släktforskningen har inte gett mig ett färdigt svar på vem jag är.

En människa formas av många delar. Vårt biologiska arv, vår uppväxt, kulturen, miljön, relationerna, erfarenheterna och de val vi gör längs vägen.

Jag kan inte bevisa att min starka dragning till naturen kommer från mitt samiska ursprung. Men när jag lärde känna min historia fick min relation till naturen ett djupare sammanhang.

För människorna före mig var naturen inte en plats för tillfällig återhämtning.

Den var en förutsättning för livet.

Det känner jag igen.

När jag står vid havet, går genom skogen eller kommer upp på fjället är det som om någonting faller på plats.

Här kan jag andas.

Här behöver jag inte spela någon roll.

Här kan jag komma hem.

Därför skapade jag Den viktigaste resan

Jag skapade inte Den viktigaste resan för att jag är färdig med mig själv eller för att jag har alla svar.

Jag skapade den därför att jag själv har behövt leva med frågorna.

Vem är jag bakom mina roller och prestationer?

Vad har format mig?

Vad vill jag bära vidare?

Vad behöver jag förändra?

Vilken människa vill jag vara för dem som betyder mest?

Jag har arbetat med människor, ledarskap och personlig utveckling i mer än fyrtio år. De åren har lärt mig mycket, men de har inte gjort mig färdig.

Jag har inte fått svar på allt. Det finns fortfarande delar av min historia som jag försöker förstå. Jag har relationer att vårda och val som jag behöver ta ansvar för.

Men jag har kommit närmare mig själv, och det betyder mycket för mig.

När jag möter människor genom Holistic Leadership har jag med mig min erfarenhet. Men jag har också med mig ödmjukheten inför att vi alla bär på en historia och att ingen av oss blir helt färdig.

Jag fortsätter själv att undersöka vem jag är, hur jag påverkar andra och vilken människa jag vill fortsätta att bli.

Det är kärnan i Den viktigaste resan.

Att lära känna sin historia och förstå sina mönster. Att välja vad man vill bära med sig och vad man vill göra annorlunda. Att låta insikterna märkas i hur man lever, leder och möter andra.

Jag sökte efter min släkt och hittade en del av mig själv.

Jag förstod mer av varför naturen känns som hem och varför mitt arbete handlar om att hjälpa människor att hitta sin riktning.

Vi väljer inte den historia vi föds in i.

Men vi kan lära känna den, förstå den och ta ansvar för hur berättelsen fortsätter.

Det är den viktigaste resan.